Vikten av Hälsan

Nyanser i livet

I fredags kom verkligheten ikapp mig ordentligt.

Eller egentligen redan tidigare i veckan, i onsdags, efter jobbet, var det åter dags att vika ihop mina kläder, plocka ur köksskåpen på MINA saker denna gång.

Inget mer VI, nu är det Jag. Han. Skilda åt. Jag ska vara en egen individ. Det kändes, när jag började leta runt, så mycket minnen kom fram. Men jag MÅSTE låta det få kännas.

Ja i fredags var det verkligen dags, det är ingen hemsk mardröm, det är ren skär sanning. Samtidigt som det gjorde så förbaskat ont, så fanns det en viss lättnad. En lättnad över att letandet efter någonstans att bo var över och en lättnad över att det kanske finns något bra i detta ändå.

Nycklarna brände i min hand. Nästan så att jag ville släppa dem, så ont gjorde det. Men det blir bra, sen.

Men samtidigt i min egen lilla bubbla med tårar, sorg, ilska och den största känsla av misslyckande och meningslöshet så kommer värmen över mig. Alla fantastiska människor jag har runt mig, som släpper allt de har för händerna och bara tar emot mig då jag faller.

Accepterar mina ledsna ögon, liksom delar de stunder jag verkligen skrattar. Sänder små ord, som betyder så mycket. Bara de att de verkligen läser det jag skriver, om jag postar ett inlägg här, eller på instagram så plingar det till. Små stärkande ord. Vänner som jag delat min barndom med, vänner jag delade tiden hemma i Hälsingland med, som jag inte sett på flera år, vänner som ändå finns där, i vått och torrt! Nya vänner jag mött här i storstaden, har öppnat sin dörr, låtit mig dricka mitt kaffe och pratat sönder deras öron.

Jag saknar ord för hur mycket det betyder för mig. Det har gjort att tårarna inte runnit lika länge, gjort att jag tagit mig ut genom dörren, sträckt på min rygg och mött folks blickar. Dessa människor har fått mig att inse att Jag är Jag, en egen individ som kommer klara detta. Att det blir bra, sen, bara jag låter det kännas ibland. Samtidigt som jag tillåter mig själv att le och göra saker som är Jag, som betyder något för mig. Att jag börjar prioritera mig själv nu.

Men jag skulle inte stå upprätt, inte orka skriva detta, inte kunna skymta ljuset, om inte jag haft dessa människor runt mig. Det spelar ingen roll om jag inte mött dessa människor på länge, så har de ändå tagit av sin tid, och skrivit till mig. Små ord som fått mig att orka lite till.

Och tillsammans med Dem, blir det bra!

Den tacksamhet jag känner för Er, är enorm.
Jag saknar ord, för hur mycket Ni betyder för mig, och för det Ni gjort och gör för mig.

Annonser

Kommentarer till: "Nyanser i livet" (2)

  1. Stor varm kram till dig!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: