Vikten av Hälsan

Arkiv för november, 2015

Jag är ett Krigarhjärta

Ja, det har snart gått en vecka nu.

I söndags gick det sista av mina saker till det Nya. Mitt hem. Eller mitt, inte riktigt, ett andrahandskontrakt men, ingen annan bor här. Jag bor själv för första gången i mitt snart 30-åriga liv. 15 år med Putte, är över. Det känns, det känns konstigt. Det känns. Ofta går tankarna till ”Oh det där skulle Putte inte gilla” Eller som då jag gjorde min första egna veckohandling i onsdags, då jag bara kunde tänka på mig själv.

Så för första gången, köpte jag chiafrön, för att prova chiapudding. Inget eko-kött, utan tofu och bönor. Konstigt. Men det är så livet är nu.

Det är tur att jag jobbar så mycket, att jag trivs på jobbet, att jag har träningen, den gemenskap och möten med människor som de båda ger.

Visst saknar jag. Saknar ibland så att det gör ont. Men jag låter det kännas. Fast jag trodde att jag hade gråtit slut på tårar. Att den perioden var förbi. Men idag kom dom igen.

Jag har spenderat hela dagen på Älvsjömässan där Allt för Hälsan-mässan är samt Fitnessfestivalen och en skönhetsmässa, så de har skapat FitForLifeWknd! Där har även Springtime Travel anordnat ett Training Camp, och där hängde jag idag. Tre träningspass och tre förläsningar hade jag bokat in mig på.

Ni som följt mig länge, ja ända sedan starten, vet att det finns en person som betyder ALLT och lite till för mig, för att jag har kommit dit jag är idag. Att jag tog steget till kostrådgivarutbildningen, att jag krigat mot så många, tagit steg jag aldrig trodde att jag skulle kunna göra. Att jag kämpat för min hälsa, för andras hälsa. Att jag ens bloggar idag är denna persons förtjänst.

Jag hade lika gärna kunnat stannat, som en i mängden, som ”bara” sett honom på tv, tränat för honom på konvent, lyssnat på föreläsningar. Som han morsat på men det har blivit något mer. Det har blivit en vänskap.
Jag hade bokat in mig på denna persons pass och förläsningar idag. Första passet, han ser mig, ser mig i ögonen. Kanske så syns det, han möter mig med en kram, frågar såklart efter Putte. Jag svarar ärligt, varför ska jag underhålla honom sanningen även om det gör förbaskat ont. Han ser mig i ögonen och frågar ”Hur mår DU?” sen kramar han mig igen, ber mig stanna efter passet för att prata mer. Och då, kom tårarna, efter passet. Jag trodde att de var slut, men då kom de. Han dömde inte, han bara lät mig gråta. Och sen öste han ur sig, precis som så många andra gånger, så kloka ord, så kloka råd. All värme och kärlek han gav mig. Ord som jag bygger in i mitt hjärta.
Det gav mig så med styrka. Han har följt mig, och stöttat, coachat. Han hade kunnat låtsas inte känna igen mig idag men lät mig inte gå från sista passet utan några sista stärkande ord och varma kramar. Jag rasade idag, jag kunde säga sanningen och han tog den.
Han sa saker, och fick mig att än en gång förstå att jag, är ett Krigarhjärta!

Det har som sagt varit en intensiv dag, inspirerande. Han ta några svängar på mässorna, men han inte titta så mycket, möttes av så många människor där inne, så det blev ett långt kramkalas.
Mötte min ängel, Elin, som även hon, släppte allt och bara lät mig falla in i hennes armar. Viskade lite stärkande ord. Så mycket kärlek jag fick idag, vet jag inte när jag fick sist.
Tror att det gav mig mest på hela dagen, mötena med dessa människor.
(och garanterat en sjuhelsike träningsvärk imorgon och på måndag)

Men om jag har blivit inspirerad idag, kanske jag kan försöka bjuda Er på lite inspiration i alla fall. Det var ett tag sen. Det har varit en massa självömkan på slutet. Men det verkar ha varit uppskattat av Er läsare. Ni har sänt mig så med värme och stöttande ord, och Ni ska veta, Ni har gett mig kraft.

Tack!

Så nu ska jag försöka ge Er något tillbaka, och det börjar ju nu lida mot jul, och allt vad det innebär. Massa mat, både av riktig dålig, mindre dålig och kanske lite bra kvalité.

Och jag vill ju att Ni ska äta mer grönt, så varför inte föra in lite mer grönt på julbordet, så här kommer två gröna tillbehör som passar utmärkt där, och s´med sådant som är i säsong;

Råstekta betor och palsternackor med äpple och smak av senap. Samt en ljummen (kan såklart ätas kall dagen efter) svartkålssallad med svamp, apelsin, rödlök och mandel.

 

Sen är det ju alla sockerstinna glöggfester, Vi hade julfest på jobbet i tisdags och jag tog initativet och gjorde ”glögg” alá Fröken Loo, värmde god Äppelmust med kanel, stjärnanis, nejlikor och ingefära

Och åter till min veckohandling, och chiafröna. Jag ville ju testa ordentligt, så gjorde fyra olika smaker;

 
Pepparkakssmak m mandel o russin toppad m mandarin och äpple. Saffransmak toppad m granatäpple.
Raw cacao toppad m passionsfrukt samt
En m rawlakritspulver som jag toppat m apelsin
Har toppat dem med rostade kokoschips o frön då jag ätit dem!

Den sista testar jag ikväll, med saffran. Hittils har nog pepparkakan med mandel varit godast, eller den med raw cacao. Lakritsen hade kunnat haft mer lakritssmak.

Köpte lite kakaonibs på mässan tillsammans med lite torkade granatäppelkärnor, gojisar och mer chiafrön. Så jag kommer fortsätta exprimentera med dessa frön och smaker ett tag.

Kanske blir det en ny last. Men det är nog bra mycket bättre att äta, än detta s.k. mellis jag fann i kyldisken i veckan;

 

 Som nog ska locka barn! Denna innehåller MER socker än pepparkaksdeg, vanligt socker står två ggr, tillsammans med glukossirap, samt en massa andra tillsatser. Efterrätt, födelsedagstårta men INTE mellanmål, eller frukost som jag såg en unge fick det som i tunnelbanan!

Och appråpå födelsedagar, jul, och det ämnet jag nuddat vid några inlägg, om att ”Unna sig”, så avslutade Martin med en rätt klockren bild på sin föreläsning idag! Tycker den säger ALLT!

 104 Helger
52 Fredagar
52 ”Lill-Lördag”
5 Röda Dagar
25 Semesterdagar
Sen  kanske ca. 26 födelsedagsfiranden (var så för tjejen som hade medverkat i ett tv-program)
Lägg sedan till, kanelbullensdag, semeldagen, alla hjärtansdag, Farsdag, Morsdag, Halloween, Etc!

Många dagar att ”Unna Sig” något på!

 

Något att tänka på, om man vill uppnå en sund livsstil!

Och något jag ska tänka på nu är att bädda lägga upp benen i soffan, äta min chiapudding och låta kroppen återhämta sig. Ny dag imorgon som startar på stockholmsstadion och löpargruppsträff med TSM-Running innan en eftermiddag på mässan väntar. För något Martin sa till mig idag, var att INTE låta mig stängas inne! Och INTE sluta med träningen. För det är bland människor och träning man får energi och glädje.

Så vill Ni följa mitt liv, i det nya. Träningen, vännerna, matlagningen och allt där emellan så finns jag ju på instagram!

https://www.instagram.com/frokenloo/

Det går inte att fly

Nej, jag gick inte. Det kändes imorse, känslorna, de ovälkomna, känslorna om misslyckande och rädsla, för vad som sker i mitt liv.

Jag skulle ta en löprunda innan jobbet. Har ju en läxa varje vecka från löparträffarna med TSM-Running att vi ska få till MINST, två löppass själva under veckan.

Så jag tänkte passa på att ta turen till Mitt nya hem, Min lägenhet, och sedan därifrån till jobbet, för att få reda på hur långtid det kommer ta sedan. Tänkte inte gå in, utan vända vid grinden. Men känslorna och tankarna bara snurrade, låste upp och gick in.

Det gick inte att hindra dem, tårarna. Satte mig på golvet. Insåg att det är där jag kommer bo, själv, snart. På söndag. Ilskan kom, över hur jag kände.
Besvikelse över att jag satt där som ett fån och grät.
Men det gick inte att hindra. Samlade mig tillslut, lyckades få till några foton.


Matplatsen i köket

Mitt kök

Hallen

Badrummet

Vardagsrummet

Vardagsrummet

Sovrummet

Ena väggen i sovrummet

De kanske inte är rättvisa, ska köpa blommor och gardinstänger, så att jag kan göra i ordning fönstren. Sen ska min adventsbelysning upp, köpte en rosa stjärna i söndags (så mycket Jag, över den, rosa med läckra mönster) Sen ska alla ljuslyktor placeras ut. Försöka göra det bästa av situationen, mina nallar ska ta plats på sängen. Och, återigen kommer Björne få ta och skydda mig från nattens oro

Känns så pinsamt, detta ska vara en blogg, där jag inspirerar Er, till att våga ta nya svängar i köket. Handla nya saker, spendera mer tid med matlagningen. Få Er att upptäcka nya smaker, som ger mer matglädje och gör kropp och knopp glada. Sen sitter jag här och ”spyr” ur mig en massa känslor.

Men jag har försökt, vet inte hur många inlägg jag börjat, och sedan suddat ut. Med bilder från min matlagning, men jag får inte till det. Orden fastnar i fingertopparna. För även om tankar och känslor krigar i mig, så lagar jag mat. Försöker samla mig, och få ett lugn, för matlagning är min passion.
(Och jag blir fortfarande lika frustrerad och irriterad då jag upptäcker fusk i matbutiken, då jag inser hur livsmedelsindustrin försöker lura oss, och det är vår hälsa de sätter på spel. Frustrationen då jag ser hur föräldrar matar sina barn med socker och annat som INTE är mat, är lika stor som förr)

Jag har ätit massor av gott, lagat massor av mat, och ätit fantastisk mat ute. I lördags hade jag besök av en kär vän från Gävle så vi spenderade dagen på stan och då åt jag en fantastisk laxsallad hos Sally Voltaire på Åhléns

Drack en fantastisk kaffe hos Johan&Nyström

Och i Måndags, kom mina älskade föräldrar ner, och då bjöd pappa på lunch hos Fredrik Eriksson, på Långbro. Fick då njuta av en underbar inkokt lax

Långbro värdshus - Stockholm, Sweden. Blev bjuden på lyxlunch av pappa. Valde såklart favoriten inkokt lax. Sådär perfekt tillagad att man nästan blir mållös

Fixade dessutom en egen mezemiddag i lördags, då jag handlade en massa gott på stan.

Hamnade då på både
Paradiset, Hötorgshallen, Beirut Cafè och Medelhavs deli på Söder

(För även om jag och Putte går skilda vägar, så är vi vänner. Vill fortsätta upptäcka nya bra matställen i stan, leta den bästa falafeln och hummusen. Fortsätta vara vänner… Men idag vill jag bara skrika åt de orden)

Vill Ni se mer av min matlagning, så publicerar jag fortfarande mina måltider på Instagram;

https://www.instagram.com/frokenloo/

Kan bjussa på kvällens middag, som är riktig höst/vintermat med svenska smaker;

 

Morotsrösti (rivna morötter, lök, salt, peppar och ägg), Senapskokt broccoli och brysselkål, halstrad gravad lax samt en Äppel/lingonchutney(Kokade ett äpple m lite vatten och vinäger, mosade sedan det, vände ned lite pepparrot och lingon. Sött möter syrligt och hetta)

 

Nej jag kräver INTE att Ni ska tycka synd om mig, jag vet bara inte vart jag ska göra av det som känns.

Förlåt!

 

Gjorde en liten ”tröstshopping” idag, köpte (ännu) fler ljuslyktor till mitt hem med passande kloka ord om att det finns ljusa stunder i livet;

Ovan molnen finns det alltid en sol
Lyckan finns även i de mörkaste stunder men glöm inte bort att tända ljuset
Varje skugga talar om att någonstans finns det ett ljus

Träffade min naprapat idag, jag NJÖT av att känna kroppslig smärta, ett avbrott från det känslomässiga. Smärta då det knäcktes och trycktes på axlar och ben. Brukar kunna skrika, men idag var jag så gott som tyst. Lät smärtan ta över min kropp för en stund.

Nyanser i livet

I fredags kom verkligheten ikapp mig ordentligt.

Eller egentligen redan tidigare i veckan, i onsdags, efter jobbet, var det åter dags att vika ihop mina kläder, plocka ur köksskåpen på MINA saker denna gång.

Inget mer VI, nu är det Jag. Han. Skilda åt. Jag ska vara en egen individ. Det kändes, när jag började leta runt, så mycket minnen kom fram. Men jag MÅSTE låta det få kännas.

Ja i fredags var det verkligen dags, det är ingen hemsk mardröm, det är ren skär sanning. Samtidigt som det gjorde så förbaskat ont, så fanns det en viss lättnad. En lättnad över att letandet efter någonstans att bo var över och en lättnad över att det kanske finns något bra i detta ändå.

Nycklarna brände i min hand. Nästan så att jag ville släppa dem, så ont gjorde det. Men det blir bra, sen.

Men samtidigt i min egen lilla bubbla med tårar, sorg, ilska och den största känsla av misslyckande och meningslöshet så kommer värmen över mig. Alla fantastiska människor jag har runt mig, som släpper allt de har för händerna och bara tar emot mig då jag faller.

Accepterar mina ledsna ögon, liksom delar de stunder jag verkligen skrattar. Sänder små ord, som betyder så mycket. Bara de att de verkligen läser det jag skriver, om jag postar ett inlägg här, eller på instagram så plingar det till. Små stärkande ord. Vänner som jag delat min barndom med, vänner jag delade tiden hemma i Hälsingland med, som jag inte sett på flera år, vänner som ändå finns där, i vått och torrt! Nya vänner jag mött här i storstaden, har öppnat sin dörr, låtit mig dricka mitt kaffe och pratat sönder deras öron.

Jag saknar ord för hur mycket det betyder för mig. Det har gjort att tårarna inte runnit lika länge, gjort att jag tagit mig ut genom dörren, sträckt på min rygg och mött folks blickar. Dessa människor har fått mig att inse att Jag är Jag, en egen individ som kommer klara detta. Att det blir bra, sen, bara jag låter det kännas ibland. Samtidigt som jag tillåter mig själv att le och göra saker som är Jag, som betyder något för mig. Att jag börjar prioritera mig själv nu.

Men jag skulle inte stå upprätt, inte orka skriva detta, inte kunna skymta ljuset, om inte jag haft dessa människor runt mig. Det spelar ingen roll om jag inte mött dessa människor på länge, så har de ändå tagit av sin tid, och skrivit till mig. Små ord som fått mig att orka lite till.

Och tillsammans med Dem, blir det bra!

Den tacksamhet jag känner för Er, är enorm.
Jag saknar ord, för hur mycket Ni betyder för mig, och för det Ni gjort och gör för mig.

Finns INGA ursäkter

Bildresultat för regnbilder

Vaknade till smatter på rutan idag, riktigt höstrusk. Hade INGEN lust att åka iväg till Stockholm Stadion och möta upp TSM-runnig för utomhuspass, spinningen på Slussen lockade så otroligt mycket. Ville bara dra täcket över mig, lite halvmosig efter gårdagens jobb o Workout-party på Munchenbryggeriet men INGENTING kommer gratis, även om det är konditionsträning både spinning och löpning så är det löpträning jag behöver, det är en HALVMARA i April, och om jag börjar gnälla över vädret i November, hur mycket gnäller jag då inte i Januari/Februari då det är både, blött, kalt och halt?

Nej, det finns INGA ursäkter. Så jag drog mig dit, hade ju ändå gått ”all in” med löpträningen i veckan, då löpteknik skulle ligga före hastighet, och avverkat tre pass själv.
Trodde att jag skulle vara ensam där på stadion, men oj oj, vi var många även idag. Och vips så var 1,5 timmes löpträning avklarad, det var blött men så lärorikt, jobbigt o roligt. Precis så som jag tror alla söndagar kommer vara.

Och efter så begav jag mig till Stockholmsmässan, och ”Mittkök-mässan”. Ett himmelrike för en matnörd. Mötte upp min vän Mia Ånemyr där, som två matgalna matnördar med hälsa som intresse var det med iver och kritiska ögon vi gick in. Självklart fanns det både bra och dåliga montrar att besöka men vi gav många en chans, vissa vann vårt förtroende mer än andra

Köpte en liten lunchbit,

Sen smakades det hejvilt, massor av olika varianter av glutenfria/laktosfria/sockerfria frökex, oliver, äppelmust, lingondryck, sill, lax o ål. Ja, hungrig efter löpning var denna mässa en lyckträff.

Självklart så möttes vi av ivriga försäljare under vår tur men vissa skakade vi av oss rätt snabbt, men andra fick oss på fall på en gång

Det är tydligen något väldigt speciellt med dessa tomater.

Men en matgalen matnörd, förstår, att det inte är bara en tomat. Det är något speciellt. Den skördas bara EN gång/år, den ska inte ätas i sallad, utan varm.

Jag vart såld, på en gång. En sådan UNIK och speciell grönsak, såklart köpte jag och Mia en varsin påse, 150 spänn för 1,5 kg tomater.

Dessa ska provas ikväll, liksom saltet med lakritsrot, och en av de rökta laxarna.

Som ni ser här nere, så blev det lite smått o gott med hem

Rökt lax, tomater, salt med lakritsrot och tre sorters fröknäcke, blåbär, nypon och italienska smaker

Hade tänkt falafel ikväll men det blir
ljumna vitlökstomater med råstekt blomkål m lakritssaltet o rökt lax, samt lite gröna blad.
Snabblagad middag för en trött kropp.

(Självklart kommer fröknäcket också avnjutas till)
Passar på att förbereda morgondagens köttfria måndag-middag på en gång;

Currygryta m tofu, äpple, champinjoner, kålrot och morot

Och nu har jag landat, halvt i ryggläge, bäst att ta sig upp till spisen och slutföra middagen så jag får lägga mig i sängen och låta en ny vecka gry och allt den bär med sig. Ev en flytt, då lägenheten i Herrängen var som gjord för mig, besök av en saknad vän från Gävle, träning, och häng med vänner blandat med jobb.

Så följ min vecka, min resa, mitt matnörderi på

https://instagram.com/frokenloo/

Träning, mat, hälsa, och allt där emellan!

En matnörds dröm

Efter gårdagens kanske lite nedtonade inlägg blir det riktiga kontraster till idag.

För igår kväll då jag skulle gå och lägga mig, greppade jag mobilen för att kolla ”flödet”, och där
bland instagram”gillningar” och kommentarer fanns något riktigt speciellt.

Förra torsdagen så skickade jag in ett bidrag till en tävling på Instagram, där man kunde vinna
biobiljetter till filmen Bränd och matlagningskurs på Restaurangakademin.

Mitt tävlingsbidrag såg ut såhär;

Då jag gjorde en miljövänlig o ekonomisk middag eller som min älskade vän Mia Ånemyr säger kylskåpsröj
grönsaker från i måndagen blev en fin sallad och även om jag inte tyckte om broccolipuckarna


(Dessa broccolipuckar var allt annat än goda, visserligen helt fria från konstigheter men är man van att laga mat själv kände man den konstgjorda smaken på en gång, lite pappsmak fanns det där också)

Från garant så slängde jag dem inte utan de mixade med ägg o rödtunga (som hade blivit över från dagen innan) och av smeten gjorde jag spännande kåldolmar
Det kunde inte
bli bättre för att slänga mat är ju inte min melodi! 

Och döm om min förvåning och stora glädje då jag insåg att jag vunnit första pris!

Matlagningskurs på restaurangakademin, det är stort, för mig, betyder det mycket.
Det är nog bara en ”matnörd” som kan förstå hur stort det är.
Chansen att få laga mat med de ”stora” kockarna, både Fredrik Eriksson och Paul Svensson
har kurser där ibland. Ni som följt mig, vet ju att dessa är två favoriter och just Paul Svenssonär en person som inspirerar mig.

Nej, det är svårt att sätta ord på denna vinst men mitt i all denna virrvarr som är i mitt liv just nu
kändes detta välkommet.
Och vem vet, vad den bär med sig

Och vill Ni följa min resa, där på Instagram så hittar Ni mig på

https://instagram.com/frokenloo/

Ur alla fallgropar gror det något bra.

Man kan inte förutspå livet.
Fast det kanske är tur att vi inte vet vad som händer i våra liv, att vi inte kan påverka före saker och ting sker.

Även om man många gånger önskar att det var fullt möjligt, men hur skulle vi då lära oss något?
För är det något jag har lärt mig, så har allt som sker en mening, trots att det gör förbaskat ont.

Ibland rasar man, river sig rejält på taggarna, det gör ont, sår läker, ärr består. Men vi lär oss under tiden. Vi lär oss saker om oss själva. om andra. Växer som människor för varje motgång.

Det blir bra, tillslut.

Jag fick en fråga igår, av min älskade vän (och yogalärare) ”Men HUR mår Du?”, då jag berättade historien om mig och Putte.
Hade jag fått frågan för två månader sedan hade jag brutit ihop, så som jag gjort många gånger då jag försökt fått rätsida på allt men jag har nog gråtit färdigt nu. Kommit till insikt till hur livet är, och hur det kan bli, vad som kan komma ur detta. Och jag har rest mig, även om det är mest tomhet inuti, så är det såhär livet är.

Detta ska inte få knäcka mig, det ska inte få mig att stänga mig inne. Det gör förbaskat j*vla ont ibland, och det ska det få göra, sår svider lite när det läker. Jag ska för första gången i mitt liv, bo ensam, en utmaning men så spännande. Ska titta på en lägenhet 25 mins promenad från jobbet, i helgen. Tydligen ska området vara perfekt för mig, med många löpspår och härlig natur.

Det kommer bli bra!

Det som inte dödar, det härdar!
Och vem vet vad som väntar bakom nästa hörn?
(En vingård i Italien, en skrivarstuga på Jamaica, ett hälsohem i Hälsingland, eller matlagning i Nyhetsmorgon och en kokbok. Jag har ingen aning, det får livet utvisa!)

Etikettmoln