Vikten av Hälsan

Det gör så JÄVLA ONT!

Det spelar ingen roll VEM det är som blir utsatt så är det lika hemskt, och undantryckta känslor kommer upp till ytan. Det kan räcka med att man läser en tidningsrubrik så kommer magontet, rädslan och panikkänslorna tillbaka som en käftsmäll.


Jag VET hur ont det gör, jag VET att såren ALDRIG läker helt, jag VET hur det är att vara mobbad!

Och det är ingenting som någon ska behöva uppleva egentligen. Det spelar ingen roll om man är tjock, smal, har lila hår, är blond, har bruna ögon, stor näsa, en annorlunda gångstil, är duktig i skolan, har problem med att prata, hör dåligt, har ”fel” mobiltelefon, bor på en bondgård, har en ”ful” mössa, dansar, spelar teater, rider, fäktas eller vad det nu kan vara som INTE passar så har man ALDRIG rätt att trycka ned någon för det. Man kan tycka i det tysta i så fall.

Men ALLA har vi våra egenheter, ingen människa är perfekt, men alla är Vi unika individer.

Vuxna mobbas, vilket är helt jävla sinnessjukt! Barn, kanske inte alltid förstår hur illa de gör den andra men de ska snabbt förstå att De gör så FEL! Det ska INTE sopas under mattan och skylla på något, mår inte mobbaren/mobbarna bra, ska de få hjälp De ska INTE få ta ut det på någon annan!

Jag satt i skolans ANTI-Mobbning grupp på högstadiet, kämpade för att andra elever skulle få upprättelse, för att de INTE skulle behöva gå till skolan med ont i magen. Att jag gjorde det, det hade blivit en vana.

 

Jag VET hur ont det gör, hur rädd man är för att göra fel, säga fel, bara visa sig. Och tänka VARJE morgon Vad händer idag?
Har jag rätt kläder? Att inte våga svara på frågor i klassrummet, rädd för att svara fel, eller svara rätt. Ibland spelade det ingen roll. Att få höra att man var tjock, ful och hade stora öron. Genom hela skoltiden, ständigt vilja gömma sig, helst bakom pappas trygga kropp.Tystnad, blicken nedåt, aldrig möta någons ögon. Våga lita på någon var svårt. Vem som var kompisen för dagen? Aldrig veta, ovissheten. Men det jag VISSTE var att när jag väl hade stängt dörren om mig, slutade eländet. Hemma hos mamma och pappa var jag trygg.

Även om åren går så krävs det så LITE för att hållningen ska sjunka, blicken åka ned i backen, en motgång, ett snäsigt svar, en nedvärderande blick, något som personen säger som är menat som skämt men sätter sig djupt inom mig.

Senast förra veckan på gymmet fick jag höra ”Såg Ni den där fula tjejen på cykeln”.

Mycket kommer tillbaka, och varje gång jag läser och hör om någon som mobbas blir jag så fruktansvärt ARG, och när skolorna INTE inser allvaret i det blir jag ÄNNU argare. Sen griper ilskan extra hårt om mig då ena systersonen blir utsatt för SKITEN, i FLERA år, och skolan inte tar tag i det. Två gånger denna vecka har syster behövt ringt skolan och skällt men det är liksom inte gått fram. Ett BARN ska INTE behöva låsa in sig på toan och GRÅTA! Ingen ska behöva få en disktrasa urvriden över huvudet.

DET ÄR VIDRIGT!

När jag blev utsatt för skiten, kunde jag stänga dörren om det, jag hade ingen mobil eller facebookkonto där det fortsatte. Det enda som hände var att jag kanske inte hade någon att leka med för dagen, för ingen ville vara kompis just då men jag slapp undan orden och blickarna. Idag slutar det ALDRIG!

Skulle just gå ifrån jobbet då jag läste systers sms, om disktrasan. Kan säga att ilskan kokade inuti mig och för att lugna ned mig drog jag en rejäl löprunda samtidigt som tårarna sprutade. Var så ARG! Mosterhjärtat gör så ont.

Då jag kom hem från jobb/löptur fortfarande ARG, så var en kompis till oss här med Putte, och deras reaktion ”Sådana idioter FÅR man SLÅ”. Jag vet inte om våld löser problemet. Men om INTE skolan agerar då, vad gör man då?

 ”Hur många gäster får Ni på middag ikväll”, var det sista vår vän sa innan han åkte härifrån ikväll då han såg allt jag plockat fram i köket. Men det var ju bara ”Fröken Loo sättet” för att lugna nerverna lite, förberedelser i köket med helgens och kvällens middag;

Kvällens middag, blev, som jag skrev igår;


Gryta med indisk touche. Nötkött i Puttes och tofu i min.
Självklart så plockade vi ihop varsin salladstallrik också

Och imorgon blir det

Rostade rotfrukter, jag har fyllt paprika med mixade sojabönor som jag smaksatt med rödcurry
Putte får antingen rå-korv eller lamm till sina rotfrukter.
Till det serveras det äppeltzatziki, den rostade morots/kikärtsröran, lite vitkålssallad och linser.

Tills på söndag plockade jag ihop det kvarvarande grönsakerna från det jag gjorde i tisdags

Och förvandlade dem till läckra tallrikar, jag kommer nog bara fräsa på tofu till min sallad och Putte får nog älgfärsbiffarna som jag frös in från förra veckan till sin.

 

Trodde det skulle hjälpa att pyssla lite i köket men jag kokar fortfarande av ILSKA för är det NÅGOT jag HATAR och som gör mig så FÖRBANNAD är det just MOBBNING! Det sätter sådana spår i en! Det gör så JÄVLA ONT!

 

Annonser

Kommentarer till: "Det gör så JÄVLA ONT!" (7)

  1. Jag vet hur det känns!

  2. Skulle kunna säga så mycke men jag låter min sammanbitna käkar tala för mig.

  3. Vad hemskt! Jag känner varken dig eller din systerson men fick en klump magen och brännande känsla bakom ögonen :(.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: