Vikten av Hälsan

trött

som går upp av minsta lilla touch, ett ord, en blick kan räcka, ett hånande leende som ska försöka se så där äkta ut, sådant som gör att man börjar ifrågasätta sig själv, och sina drömmar, sitt liv. Eller den där… Tystnaden… den där hemska tystnaden, den är näst intill värst, den kan riva djupt, så att börjar blöda så där riktigt mycket och varklumparna liksom hopar sig, och det förblir infekterat i flera dagar efter åt och gör så ont.

Det finns som sagt saker som hänt tidigt i livet som sätter djupa spår i en människa, både goda och onda ting sitter där i bakhuvudet. Dofter kan skapa ljuva minnen, samtidigt som en spritstinkande man kan få någon att rygga tillbaka och känna ångesten krypa innanför skinnet, lika väl som doften av såpa och nygräddade skorpor kan få någon annan att le och minnas sin gamla mormor. Allt bärs i en ryggsäck med livets händelser.

gråtandestaty

Slag och sparkar, blåmärken försvinner, rivsår lika så, det kan bli ett ärr men sår och ärr i själen, de som ingen kan se, de består ofta och det är så lätt att de rivs upp igen, gång på gång. Minnen som sitter där inuti i form av känslor.

Stryptaget, där i skolan, jag minns så väl, sparkarna, hur jag åkte ned i lerdiket, tisslandet och tasslandet, orden om hur tjock jag var, hur fula öron jag hade. Att bara få vara med ibland, barn kan vara elaka, och det sätter spår, och sådant återkommer senare i livet.

mobbning4

Hur tillbakadragen jag var där i skolan, tyst som en mus, försök till att vara osynlig. Instängd i ordens värld, böckerna, läsa, tidigt var det mamma som läste, Katitzi, Puck, Miranda, Kulla-Gulla. Sen blev det Kitty, åh så modig hon var, stark. Så som jag önskade att jag var. Skolböckerna var något som också gick bra att gömma sig bakom, i klassrummet. Tyst. Jag minns varje samtal med lärarna, från lågstadiet till gymnasiet, ”Katrine borde prata mer på lektionerna, hon är så duktig men… försvinner i klassrummet” . För lärarna, de var mina vänner ändå i det osynliga så hände det.

Att försöka passa in, och gör som De andra tyckte, operera öronen, så att de skulle bli så som de andras öron, kom aldrig i min mun. Varför skulle jag göra som De sa? Deras ord sårade men jag ville inte gå i deras fotspår, jag ville gå min egen väg. Kanske är det så det är än idag, jag vill INTE gå samma väg som alla andra. Även om min kunskap och erfarenhet ständigt blir ifrågasatt så är det detta jag VILL, det är MINA drömmar och låt mig då få leva i dem. Mina fötter sparkas undan, samtidigt som andra står och drar i mina armar för att jag ska resa mig igen och gå MIN väg. Oftast är de starkare än de som sparkar men minnena från förr, gör sig ständigt påminda och de gör så ont i mig.

tårar

Det fanns tryggheter Då, vissa ljuspunkter i tillvaron, då jag FICK vara med men säg den glädje som är långvarig. Jag har börjat lärt mig genom åren, vilka leenden som är äkta, vilka jag kan ge av min energi till, utan att bli uppäten inifrån men sådant tar tid. Jag må ha lagt om livsstil, från stillasittande och sockerberoende till den jag är idag men det mentala blir jag aldrig klar med, det arbetar jag med, varje dag.

känslor

Skriva, orden, de var min vän, tidigt. Att omvandla känslor, till ord, tankar till meningar. Orden hjälper mig en bit på vägen, det är många ord som skrivs, ja ni som följer min blogg, vet att jag brinner för hälsa, att kropp och knopp ska samspela. Att läsa något, se något får min hjärna att brinna till, det lättar i huvudet. Likadant är det då allt bubblar inuti, hur ont det kan göra. Det var så jag fann en av mina närmaste vänner, vi delade tankar och känslor, trots de många milen mellan oss i landet så finns hon där, dag som natt, och vi delar orden, känslorna än idag. Varma kramar och ÄKTA leenden får mig att må bra i hennes närhet, för då vi möttes, förändrades ALLT inom oss, det fanns en vänskap där, som sällan skådats. Ord kan verkligen förena människor, jag märker det hela tiden, då jag drar iväg mina ord till människor som inspirerar mig, jag har gjort det flera gånger, då jag haft den rivande känslan inuti, så har det kommit varma ord tillbaka från otroliga människor.

Kort-Tack-min-van_1327

Det har följt mig genom livet, ena stunder mer, andra mindre, nya former, andra människor men hela tiden har jag haft några tryggheter, sanna stabila tryggheter som ständigt stöttat fast jag rastat samman. Jag har hellre få nära vänner, som kan namnen på mina syskon, min älsklingslåt, som kan se mina tårar, dela mitt skratt än många ”vänner” som går då tårarna rinner och tror de sig veta vilken dag jag fyller år. Barndomsvänner som man bara vet, finns där, då man möts så tar man upp där man slutade.

De svidande såren, där inuti, som aldrig läker, de kan göra sig påmind av minsta sak ibland, att ständigt arbeta med det mentala är mitt sätt att försöka att handskas med dem. Barn kan vara elaka än idag, jag ser det så gott som dagligen.

mobbning3

”Skojbråk” för en men för den som blir utsatt kan det ge men för livet. Och dagens hånande och utanförskap, som all teknik, jämförelser, de ekonomiska skillnaderna mellan familjer, vem som är värst. Det är inte störst längre med snyggast frisyr man ska ha Iphone, Paddor, Datorer, har man inte det, då är man en ”lortunge”. Det gjorde ont i mig då jag gick förbi busskuren idag då jag hörde det för jag VET hur det känns och vad det kan göra med dem.

För då jag hörde de orden, och såg hur de knuffade killen i fråga, kände jag hur ”Fröken Loo” försvann helt och blev den flicka med nedfälld blick som visste att tryggheten fanns bakom pappas ben krampaktigt hållande i hans lillfinger för då kunde INGEN nå mig.

 hållahanden

Kanske ett helt olikt inlägg än vad jag brukar skriva, jag ber om ursäkt för det men kropp och knopp måste samspela, det mentala och fysiska. Ett starkt inre, behövs i dagens samhälle.

Men jag kan bjuda på lite inspiration i slutet av detta inlägg, för att vad vore ett inlägg från mig, utan lite mat?

DSC05479

Curryfrästa grönsaker som åts till en överbliven bit tikkamasala lax. 

Tallriken ska ju vara fylld med färg och smak.

Varje sinne ska ju få sitt av en måltid.

DSC05480

I lördags blev det en form av kylskåpsrens. Insåg att det hade varit väldigt bra pris på broccoli så det fanns det massor av, liksom morötter och rödlök. Så detta fixade jag ihop inför lördagens middag; Rödcurry picklad blomkål/broccoli och rödlök, morotssallad med palsternacka, äpple och bondbönor, en avokadosalsa med vitlöksfräst squash och morot. Till det blev det citronkryddad Kungsflundra med ett täcke av spenat, tomat, rödlök och oliver samt till Putte spiskumminkryddade lammbiffar. Och hummus

DSC05481

Meet Free Monday; Och Fröken Loo väljer att fylla romansalladsblad med kanel och sambalkryddade sojastrimlor, linssallad med rödlök, vitlök och äpple. Tärnad avokado och äpple, samt groddar.

Eftersom många i landet skulle må bättre av att utesluta gluten ur kosten, både p.g.a. hud, led och magproblem så kan de välja att byta ut tortilla/pita brödet mot kål/salladsblad.

Imorgon väntar en ledig dag, så kanske kommer ett lite mer ”Fröken Loo” aktigtinlägg då. Kvällen kommer spenderas i köket, då Putte åker på fotboll och självklart kommer Biggest Losers ses innan sängen blir besökt och det programmet väcker ju också känslor och tankar.

Annonser

Kommentarer till: "Det finns sår som aldrig läker…" (1)

  1. Kramar om hårt och länge ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: