Vikten av Hälsan

Med en förkyld PT och en stressad massageterapeut vid mitt köksbord igår så valde jag att boosta maten lite extra, allt för att göra mitt för deras tillfrisknande. Jag fyllde bordet med antioxidanter, vitaminer, mineraler, omega3, långsamma kolhydrater men mest så fyllde vi varandra med glädje och rummet med skratt, blandat med dofter av vitlök, ingefära och chili.

Ja, det var inte i piller form jag valde att bjuda min lunch i, utan det var som sagt MAT, och äter man sådan mat, sådana färgrika måltider behöver man inte ta dessa tillskott, utan se till att tallriken är fylld av färg, så behöver du inte köpa de dyra Acaipulver eller blåbärsextrakten för ditt immunförsvar.

Och min vän, massageterapeuten, som stressat sönder sin kropp, slagit ut immunförsvaret, behöver all hjälp för att förhindra mer skador, och reparera de skador som redan uppstått. Med tre barn hemma så utsätts hon för ”dagisbaciller” dagligen som kan få en annan riktigt sjuk, och för henne kan de bli än värre. Hon gör som sagt allt nu för att komma tillbaka, hon har tagit lärdom av vad som skett, tar all hjälp för återhämtning, lättar sitt hjärta och står snart redo för att bevisa vad som sker med kropp och knopp vid den påfrestning som hon utsattes för. Hon inspirerar mig, med sitt driv och tro. Allt hon har i bagaget, att hon står där hon står idag, och kommer stå högre en dag, för den kunskap och erfarenhet hon har om kropp och själ är enorm. Så behöver du knådas, träffa en människa med en djup kunskap, så besök henne, det är din kropp och hälsa värd, och DU behöver det.   http://www.geflehalsobalans.se

Det blev djupa samtal mellan oss tre igår, självklart var ämnet hälsa som det pratades mest om. Psykisk och fysisk. Om vad som behövs i samhället, hur de som bestämmer i landet verkar sitta på en okunskap, ovilja att satsa på befolkningens välmående. Sen hur människor, prioriterar i livet, inte tar till sig när de väl får hjälp, och hur många familjer lever, och vad barnen blir utsatt för, både stress och matvanor. Men hur ska Vi, få människor att prioritera om, kan man tvinga dem? De måste ju vara mottaglig och villig, till de små förändringar som egentligen behövs, för att nå stora förändringar tillslut.

 

  • Bil – Vardagsmotion
  • Bullar – Frukt
  • Söt yoghurt- Gröt
  • Vit pasta – Fullkorn
  • Isbergssallad – Grova grönsaker

Så små förändringar, men hur gör man? Vart börjar man? Är denna stad mogen för detta, för som jag ofta skriver, här i länet behövs det mer än någonstans.

Mina vänner höjde min mat till skyarna, de fick mig att växa, hitta mer tro på mig själv, och matade min låga med energi. Bara genom att sitta vid mitt köksbord, och hålla mig sällskap. Dela tankar och funderingar, i min väntan på att Putte skulle komma hem från SATS-utbildningen igår.

Putte sitter med en enorm kunskap, en glöd, ett driv, för kroppen, hur man ska träna rätt, tryggt och säkert. Återkomma från skador, komma igång med träningen, hitta glädjen i träningen, inte bara se svett utan även att komma ut i det sociala, möta människor, komma ur trygghetszonen, eller som så många skulle behöva; Lära om, göra rätt, sluta rycka och slita i vikterna på gymmet, svälja stoltheten och släppa de tunga hantlarna och ta lite lättare och hitta muskelkontakten.

Är det så, att det är något eget vi ska ha? Finns marknaden där ute för oss? Skulle någon komma, om vi etsade ihop oss än mer, än vad vi redan är. För dessa dagar han varit borta, rädslan, osäkerheten, han kan fortfarande sticka till Norrköping och jobba, men jag vet, att jag ÄLSKAR honom, det är KÄRLEK mellan oss, och de drömmar vi har, den låga som brinner i oss, hur vi båda vill hjälpa människor. Stärka, bygga upp, reparera, skapa återhämtning, lära ut och vägleda.

Det är många tankar här i vårt hem just nu, tydligen finns det Någon där ute som väntar på en bok, från MIG?! Om den kommer skrivas, jag vet inte, eller som den Någon skrev ”Du vet inte NÄR den kommer skrivas med andra ord”. Tiden ska finnas, orden ska hittas, kommer någon vilja ge ut, och läsa den?

Fick höra igår då de kom hem till mig för lunchen ”Du går säkert igång på att stå där i köket och pyssla”… Ja, det är min passion, god, hälsosam, härlig färgrik mat. Som smakar bra för kropp, och själ. Fröjd för ögat.

 

Så idag slog jag faktiskt till med snabbmat, blev förmiddagsträning och med kurrande magar när vi kom hem så ville vi ha mat snabbt, så vad gör man?

Jo, hackar ihop en massa grönsaker, i med det i en ugnsform, på med ättika, soja, kokosflingor, lite mosad mango som jag kryddade med sambal. Sedan var det Hellefilé (vi ser upp med att köpa Hälleflundra, då den är rödlistad och svår att fåtag i MSC-märkt men fick tag på Hellefilé som var godkänd) med vitt vin, chili och ingefära och lite fänkål. Snabbmat helt enkelt, det tog typ 15 minuter att skala och hacka allt, sedan 25 minuter i ugnen, då duschade man ju ändå, och sedan slängde jag ihop en het avokadosallad med tomat, vitlök, mandarin och gurka. Krämigt, lite sötma och krispighet.

Har även pysslat lite inför veckan, på onsdag kommer mamma och pappa hit och ska äta lunch, så fick tag på fin kycklingfärs som jag gjorde biffar av, till mamma, med mozzarella, kanel och örter. De kommer värmas i en mustig tomatsås med vitt vin och saffran, samma sås som jag slår på fisken som ska serveras, då mamma tyvärr inte tycker om fisk, och min pappa älskar fisk men äter ogärna ”rävmat” (kyckling) så pysslar jag ihop sådant som jag hoppas faller dem i smaken båda två. Grönsaker, det kommer det bli, rödbetor, pumpa, brysselkål och en del annat, men det fixas i ordning senare. Fisken, ja det blir lax, torsk och faktiskt bläckfisk, på en bädd av bladspenat, tomat och paprika, och den mustiga tomatsåsen ovanpå. Som ni förstår, kommer det bilder på onsdagens lunchbjudning sedan.

Ja, jag kopplar av i köket, där får tankarna vandra, händerna arbeta, inspirationen flöda. Jag fotar, lägger upp här, och på facebook, och det var med en liten tår i ögat jag såg en bild idag, på en tomatsås som jag fått en kille att koka bara genom att jag lagt upp bilder, han läser min blogg, och jag vet, att det står en surdeg i hans kök och bubblar. Vad har jag gjort? Vad gör jag? Vad händer? Kan någon ge mig/oss ett svar?

Kanske skulle man åkt med Paulun gänget till Thailand, för återhämtning, inspiration, tänkande och diskuterande, en massa sol och D-vitamin. Men tyvärr, den får vara i drömmarna.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: