Vikten av Hälsan

Vad händer här näst? Det vet jag inte. Jag vet vad jag brinner för, och vad jag drömmer om sen är vägen dit lång, krokig, uppför och nedför, mot och medvind. Jag möter människor på min resa som delar mina tankar, ger mig nya funderingar, vägleder mig mot nya mål och hejar på mig vid delmålens flagga. Idag var en ledig dag som fylldes av ett möte med Lili, hon som driver hälsofrågorna här i kommunen. Vi bollade tankar och idéer, familjer, skolor, barn, diagnoser, framtiden, ja även surdeg och proteinpulver han vi med, hon kom med förslag och funderingar. Och skapade nya tankar i mitt huvud.

Frågade vad jag hade på gång här näst, berättade om mina planerade besök hos Emblas dagbarnvårdare i höst, om det nya mötet med Martin på BollnäsEss, den kommande resan till Uppsala för att möta Mia för ett kommande samarbete mellan henne och mig för lite receptskrivning från min sida. Lili tycke det var bra att jag hade lite att se framemot som var frågor som jag brann för, inte bara sådant som åt upp min energi.

Det är så det är, omge dig med människor som ger dig energi så mår du så mycket bättre psykiskt även du om har sådant som äter mer än vad du får, så tar du till dig energin du får av dessa människor ,de får dig att resa dig gång på gång och inte ge upp dina drömmar. För så många gånger jag har tänkte ge upp, lämna allt, återgå till det gamla och låtsas som att allt jag strävar mot inte har skett men då har jag läst alla ord som jag fått till mig från människor, främst från Martin, hans ord hänger runt min hals ”Keep up the spirit”, orden han mailat sitter på kylskåpet, på mitt skåp på jobbet, allt för att jag ska orka ta ett steg till, sätta den ena foten framför den andra.

Sen helt plötsligt möter jag nya människor, som Lili, Ingemar, Mia, Carolin etc. som ger mig mer energi, nya tankar, delmål som nås, nya målflaggor att ta sikte på, sådant att se fram mot, sträva mot. Och hitta tillbaka till sig själv, för ibland känns det som om mitt huvud går en väg medans kroppen går en annan, min kropp kan till och med gå helt själv medans knoppen är helt tom/död. Och det går inte i längden, då gäller det att hitta tillbaka igen. Kanske ta två steg bakåt, se vad som gick snett, ta ett andetag, kanske lägga sig på massagebänken, sitta vid havet och hämta ny energi,  och våga sträcka sig mot händerna som vill dra en uppåt igen och vända ryggen åt de som vill sparka och trycka ned dig än längre ned i avgrunden.

Fick ett sms från en vän igår, som frågade just om detta, då hon ständigt åker på nya förkylningar hela tiden, hon hinner bara träna några gånger sen är hon sjuk. Hon jobbar här och där, ställer upp för allt och alla men glömmer bort sig själv. Då hade en kille sagt till henne att kroppen ville en sak och knoppen en annan, så hon frågade om det kunde vara så. Och jag svarade ”Att knopp och knopp kan gå sida vid sida ett tag, sen kommer väggen” och jag skrev det i tidigare inlägg, vissa står med ansiktet i väggen reda, andra siar den, och ja, kanske nuddar den med handen. Så då undrade hon hur hon skulle komma tillbaka, att hitta sig själv, hitta inspirationen till träningen utan att köra 110%. Att börja smått, kanske börja om helt är det enda rätta just då och då kroppen ger det svar som man önskar trappa upp och sen är man tillbaka men att lära sig lyssna på sin egen kropp tar tid… Jag vet det väldigt väl…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: