Vikten av Hälsan

I ett försök att anteckna känslor som dykt upp under dagen, från mitt tummade anteckningsblock;

Tankarna far i huvudet, kaffet från Pressbyrån rann ned alldeles för fort, och korsordet gav jag upp med, bokstäverna ville inte bilda rätt ord.

Det enda som ekar i mitt huvud är;

”Vad håller jag på med?”
”Vart är jag på väg?”

”Vad väntar där bortom krönet?”

”Kommer skorna lyfta mig eller rasar jag handlöst nedåt?”

Försöker fokusera på att andas, ett andetag i taget. Jag lyssnade på mitt hjärta, och nu sitter jag här, instängd på tåget, byte på Arlanda, vidare mot äventyret.

Egentligen har jag väntat på denna dag sedan våren 2010, eller åtminstone hösten det året, för utan de ord som fick mig att hitta tron på mig själv, lyssna på hjärtat, hade jag aldrig sökt mig vidare mot mina drömmar, och inte suttit här idag.

Ord är mäktiga, och kan väcka tankar, och känslor. Få en att vakna upp, och gråta.

Vissa ord mer betydelsefulla än andra, ”Keep up the spirit”, jag kramar smycket med vänster handen under tiden jag skriver.

Låter pennan vila en stund nu, koppla av och försöka fokusera på att inte rymma min väg ifrån detta nu, jag är nästan där.

Väl på plats, Sigtuna. Blåst och regn, men oj så vackert. Vattnet, miljön. Kullerstenar. Måste hit i solskenet och vandra efter vattnet.

Blir omfamnad.

Brottarkram

Tårar i ögonvrån

Hjärtat i halsgropen

De är i fullgång med en lektion i löpteknik, hade velat vara med, först hade det varit föreläsning, sedan praktik, i barfotalöpning, intervaller, nedjogg och ruscher. Det är varierande ålder, mest kvinnor. De som håller i campen stöttar, puschar, får deltagarna att ta i lite till, trots kramper och håll. Fantastiskt att se, det är kyligt men värmen från deltagare och coacher värmer.

Vilken möjlighet deltagarna får. Först läkarkoll, fyra veckors hemmaträning, en veckas camp, personliga kostupplägg och träningsscheman att följa hemma, sedan uppföljning och återträff.

Miljön runtomkring, hälsa för själen. Maten, helt underbar, lunch för dagen var inkokt lax, yoghurtsås, fyra olika sorters grönsakstillbehör. En visningsportion för deltagarna, beroende på kön och kaloriförbrukning.

Tre pass om dagen ska de ha, en powerwalk innan frukost, ett pass innan lunch, och ett innan middag. Sedan är det föreläsningar, egentid för massage och vila, mellanmål och kvällsmål. Tid att umgås, få tid för mental rådgivning. Stämningen är på topp. Så fantastiskt upplägg.

Men jag förstår fortfarande inte att jag är här, vad jag gör här. Försöker mingla runt men intrycken är för påtagliga, för känslomässiga. Tårar bränner hela tiden. Smiter iväg då och då för att försöka finna lugnet och andningen. Lunchens sällskap, orden som sades, det kan jag inte sätta ord på. Det betyder för mycket för mig, och kanske en dag smälter de in, men inte just nu. Jag lever i en dröm.

Missar träningspasset efter lunch och föreläsningen på kvällen, det som jag velat vara med på, och jag får höra att det var önskvärt från en viss persons sida att jag hade varit kvar och deltagit.

Jag vet inte vad denna resa ger mer än otroligt mycket energi och en upplevelse för livet det är inte lite för mig men det är med tårar jag lämnar hotellet bakom mig. Försöker blinka bort dem då det är dags att säga hej då men jag brister, tur att tiden är knapp, han har inte tid, måste hålla sitt pass, jag slänger på mig skorna och springer därifrån. Står i busskuren och hulkar, på Arlanda hulkar jag, till och från på tåget, tårar tårar tårar. Känslorna viner i mig likt stormen utanför.

Orden tar slut, det får vara nu, jag kan inte sätta fler ord på detta men mitt besök på Svenska Hälsocampen, med Martin Lidberg och Mårten Silverkälla med gäng var fantastiskt.

Om det var en dröm, så är jag glad att ingen väckte mig, denna dag kommer följa mig genom livet, ingen kan ta den ifrån mig, ingen kan ta orden ”Detta är Katrine, en nära vän” från min själ, det är min upplevelse, mina ord, mina drömmar, mina tankar. Och dagen värmde, i helhet, lika mycket som brottarkramarna.

Må det ha blivit ett rörigt inlägg idag, men detta är min upplevelse under dagen, och att sätta ord på, och lyckas beskriva för någon det som jag har känt och upplevt under dagen, är svårt.

Ni kanske är van att det kommer hälsoinspirerade recept, irriterande inlägg om reklam, känsloladdade ord om ohälsa. Men glöm inte bort att hälsa är så mycket, en varm brottarkram är hälsa för mig, för min själ, och ord och leenden är mer än vad jag kan sätta mina egna ord på. Balsam för själen, att se dessa människor som brinner för att hjälpa andra in på rätt väg i livet. Genom löpteknik, kiropraktik, massage, coachning, träning och bara klappar på axeln. Fan vilka lågor de hade. INSPIRERANDE! Och att jag fick vara där några timmar idag, än mer har jag att tacka den mannen för. Jag hoppas att jag en dag kan möta honom igen med mer lugn och ro för det var så mycket jag inte han säga men det som sades, de ord som klingade mot mina trumhinnor, de satte spår i min själ, djupare än något annat.

Foton, kameran, alla känslor tog över… Men två bilder blev det i alla fall, Ni får tro mig, eller rata mitt inlägg men det är min dag, och den är betydelsefull för mig.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: