Vikten av Hälsan

I gårdagens många tidningar stod det om socker, att det borde/ska klassas som lika beroende framkallande som narkotika. Det far många tankar genom huvudet, ett beroende, ja det var det jag hade. Att ständigt vilja ha, och vakna på morgonen och se hur det fanns godis kvar från dagen före, ja inte var det frukost jag åt utan handen åkte direkt till godiset, och så kunde en dag fortsätta, hembakade kakor, om det han bli kakor, utan degen kanske tog slut innan gräddningen. Inte ovanligt. Om de han gräddas av, ja då blev det stort fika kalas, taberas al´a Emil, sen måste det göras nya degar dagen efter. Så det är ett gift, det där sockret dessutom socker och fett i en kombination, helt otroligt farlig men det går att ta sig därifrån.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/socker-liknas-vid-narkotika_6594828.svd

Hur ska man komma åt problemet innan det går så långt? Helt otroligt men ett piller, ja, det skulle kunna fungera… Och jag hoppas att de svenska instituten kommer fram till att det är lika farligt att vara sockerberoende som beroende av narkotika, dock är det ju så att från socker är det svårt att gå till ”tyngre” saker som inom narkotika som forskaren säger i artikeln.

Att trappa av, det var så jag fick göra, med otroligt mycket stöd från min sambo, som själv åt extremt mycket socker och hans hudproblem går inte att jämnaföra då med nu, det syns skillnad på vad socker gör med kroppen, både på utsida och insida. Från början blev det godis bara lördagar, sedan blev det bara godis lördagar då jag skulle ha mens, och i och med att vi trappade av så mer avtrubbad blev vi. Och då jag avstått från dessa sockerstinna och färgglada sötsaker ett tag och åt igen, ja då kom reaktionerna, hjärtklappning, svettningar, skakning och huden, det gjorde ont i huden, det var så obehagligt, och innan jag kom på vad det berodde på men tillslut räckte det med en bulle eller en liten bit paj så kom reaktionerna och då förstod jag, det var det jag hade levt på som jag sedan vant mig av vid, kroppen ville inte ha det behöver inte ha det, så varför ska jag då utsätta mig för det?

Jag vet vilket helvete det kan vara att vara där, och att ta sig därifrån men jag tror inte att jag fixat det utan att min sambo stått där och valde själv att lägga om, han äter ibland idag men det märks på hans hudsjukdom att den blir sämre. Tänk om fler kunde inse att många problem kan försvinna om man väljer att utesluta socker, och snabba kolhydrater dessutom.

Många frågar mig, vilken diet jag valt att gå på, LCHF, Atkins, GI, Viktväktarna eller vad allt heter, jag vet inte vad MIN diet heter, varför diet egentligen?

Alla dessa löpsedlar: Gå ned i vikt med ny metod” ”Så gick hon ned 35 kg” ”Expert avslöjar det ultimata sättet att gå ned i vikt”. Och ja, jag köper dem, tidningarna, jämför, och alltid i spalten, äter du det här, så byt till det här i denna metod…

Vitt bröd/pasta (snabba kolhydrater)-  Grovt bröd, fullkornspasta, råris

Läsk- Vatten eller mineralvatten

Godis- Frukt

Ungefär så, hela tiden, att byta ut, det var så jag gjorde, och det behövs ingen speciell diet till det, utan vilja och rätt hjälp, visst skiljer sig dessa dieter åt på vissa punkter men hela tiden, energi in och energi ut, att röra på sig och välja att laga egen mat och inte äta hel/halvfabrikat. Det går inte att skifta ett skafferi och kylskåp på en dag, utan introducera lite, då och då, byta ut lite här och där.

Vi började med pastan, från vit till fullkorn, sedan såg vi över brödet, vitt rostbröd och smörgåsrån med mycket smör och ost som vi doppade i oboy, oj oj det gick mycket sådant om kvällarna. Så först blev det lite grövre limpor, kommer ihåg vad grovt man tyckte Lingongrova var, och en Havre/morotslimpa men sedan, ja mina surdegar jäser fint nu och de bakas ut varannan vecka med linfrön, morötter, äpplen, pumpa, ja det som skafferi och kyl bjuder på, kanske lite rest av frukostgröten.

Men det skrämmer mig, som artikeln avslutar ”–Men precis som med rökning, alkohol och narkotika kan man få återfall i sitt socker- och fettberoende långt efter att man har slutat, säger Sara Ward. ” så otroligt mycket, för jag vill inte dit igen, där jag var men motgångar kommer med tiden, och det gäller att hålla emot, det blir lättare och lättare att säga nej men jag vågar inte ta en godisbit eller en kaka för jag vet hur lätt det är att äta upp hela kakfatet så om jag inte triggar i gång det så klarar jag mig så fint utan och kroppen mår så mycket bättre utan det där.

Och jag vet, att Ni där ute, som sitter där jag satt, Ni fixar det, med lite vilja, kunskap, rätt hjälp så går det… Jag står här, och vill hjälpa er.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: