Vikten av Hälsan

Det är tänkt att jag Fröken Loo, som är utbildad hos Fredrik Paulun, ska inspirera Er!

 

Ja, några steg på vägen, till det nya, främmande. Det som väntar bakom den stängda dörren. Någon gång måste jag försöka, så med små steg, och de är osäkra kan jag säga. Många blickar bakåt men jag måste göra detta, inte sitta och bli bitter på gamla dagar och ångra något jag inte provade, att jag inte försökte satsa. Lyssna på mitt inre, min låga, mitt intresse. Nej, jag måste försöka sen får vi se vart det bär av.

Jag har drömmar och tankar.

 

Så vem är det som sitter bakom dessa ord och blogg? Ännu en i mängden? Ja kanske det eller så blir det en helt outstanding, som sticker ut lite.

Det är tänkt att det ska bli ett företag med tiden. Att driva matinspiration, med hälsa som grund. Att få Er där ute att våga prova på, det ”nya”, de grönsakerna Ni inte vet vad Ni ska göra med, fisken som ser så läskig ut i fiskdisken, få Er att testa använda frukt i maten. Experimentera, testa och prova med mig bredvid, som guide och hjälp. Att få Er att komma in på en hälsosammare väg. Att med små steg går det att förändra livet, med bättre planering kan man komma ifrån hel och halvfabrikaten. Kanske få Era små att prova lite nytt, tillsammans med Er.

Jag har själv gjort en livsstilsförändring, min resa började Mars 2005, Hur gjorde jag, hur  tacklar jag det nya, mot det gamla.

Hade någon sagt till mig för cirka åtta år sedan att jag skulle sitta här idag och skriva ett blogginlägg om hälsosam mat och träning hade jag skrattat högt samtidigt som handen grävt sig längre ned i godisskålen och huvudet vilat tungt mot soffkuddarna någon gång mellan natt och morgon. För där har jag varit. Så långt ifrån gymmets golv man kan komma, militärpress och chins fanns inte i mitt vokabulär, triceps var något som döljde sig väl bakom det sladdriga gäddhänget. Dagarna vändes hit och dit, dygnsrytm var något som inte var av denna värld och mat, ja det har alltid legat mig varmt om hjärtat, både att laga, baka och äta. Kakdegar smakade lika bra som gräddade kakor, om inte bättre. Ett MAX orginalmål var inte ovanligt till middag, samtidigt som en stor påse godis väntade till efterrätt framför datorn. Lika vanligt som att äta godis var min värk i axlar, nacke och ständiga förkylningar.

Det är skrämmande då jag tänker tillbaka på det liv jag levde då, mot nu. Tyvärr är detta vardagen för många idag men jag tog mig därifrån.

Det har inte varit en dans på rosor, resan jag har gjort, det är en hel livsstilsförändring men jag vet att det går. Det är det jag vill få andra, som sitter där i soffan, att förstå, hjälpa dem upp därifrån, få dem att botanisera bland frukten, grönsakerna. Lära dem laga mat, få dem att med små steg, ta sig in på träningsanläggningarna. Alla är nybörjare men det gäller att hålla huvudet högt samtidigt som man hittar sin grej. Och låta det ta tid, det går inte på en dag, det är upp och ned gångar men har man stöd och lite vilja så går det. När framstegen kommer, kommer även mer inspiration och lust att fortsätta.

Jag fann glädjen och lusten i styrketräningen, fria tider, fria vikter, jag mot mig själv. Att leta sig in i gruppträningssalen hade jag inte fixat, jag har fötts med tre vänster fötter och ingen takt känsla men i gymmet, att florera runt, använda kroppen, se musklerna arbeta det älskar jag. Trots att blickarna förföljt mig, från mina 90 kg, till nu har jag hållit mig kvar.

Jag tror inte på det här med tvång då det gäller kost och träning, tyvärr. Man kommer till en gräns i livet då man inser att det inte går längre, kroppen slits, både på utsidan och insidan, på något sätt behövs ett uppvaknande, mitt blev vid en sjukskrivning för värk i knäna vid 18 årsålder och då jag började leta mig in på klädavdelningen för storvuxna. Andra kanske vaknar upp då det nästan är försent, då hjärtat inte orkar längre. Vissa kanske ser en magsäcksoperation som en utväg men nej, att bara lägga sig under kniven, det krävs mer, inne i huvudet, före och efter hjälp.

Samhället måste vakna upp, politiker, landsting, regering. Det måste till en förändring, tidigt i uppväxten, i skolan. Det är allas ansvar, lära ut näringslära, kostvetenskap, matlagning, rörelse. Att sitta i soffan, fredagsmys, lördagsgodis, söndagsbrunch, ”tycka synd om-mitt i veckan pizza” framför tv´n, datorn. Låt familjerna lära sig, umgås kring spisen. Det är i hemmet det börjar, grunden för resten av livet, det börjar där hemma. Hos oss var det eftermiddagsfika varje dag då jag kom hem från skolan, och nej det var inte fruktsallad och keso, eller en smoothie. Jag möttes av doften av nybakade kakor och bullar, säkert sju sorter, med saft, och ibland även glass. Maten jag fick var alltid hemlagad men det var allt runt omkring, farligt. Visst rörde jag på mig men ingen idrottsaktivitet, byggde kojor, åkte spark, lekte ute men energi intaget var i stor överdrift och sockerberoendet såddes tidigt men jag vet att det går att övervinna. Med rätt hjälp, och vi är många i landet som sitter med kunskap och vilja att hjälpa andra. Som brinner för det här, bara politikerna vaknar upp, ställer upp för oss med kunskap, så att vi kan samlas, mötas upp och tillsammans bekämpa den allmänna ohälsan hos det svenska folket. Jag själv bor i landets fetaste län och här är andelen fetmaoperationer störst men hjälpen före och efter en operation sämst och den informationen kom samma dag, som den studiecirkel jag ville ha för familjer om hälsosammat blev inställd p.g.a för lågt deltagande. Ironiskt va?

 

Nu

Ja, det är där jag sitter idag, med en kostrådgivarutbildning från Fredrik Pauluns näringscenter, en brinnande låga för bra mat och hälsa, att vilja hjälpa andra. Jag har matlagningen med mig från gymnasiet där jag gick på ett livsmedelsprogram och arbetar idag på ett sjukhuskök i Gävle men drömmarna är många, och längtan efter att få nå ut till Er, som behöver hjälp, den är enorm. Och jag hoppas att dessa små steg jag gör nu, kan leda mig mot drömmen.

Detta är en blogg som kommer innehålla recept och idéer. Och inom kort information om min kommande satsning mot den oroväckande folkhälsan.

 

 

 

 

 

 

 

 

Annonser

Kommentarer till: "Då var det första steget taget" (1)

  1. Kram till dig gumman, jag kommer läsa dina ord vart du än väljer att skriva dom och jag hoppas att fler hittar hit!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: